Nathaaliie

Idag blir mitt Lilla Troll 8 veckor.
De är helt sjukt vad tiden går fort nu är klockan 22:20 och Tuva kom ut 22:35 så snart är hon exakt 8 veckor!
De är helt underbart att se henne göra framsteg varje dag.



// Nathalie

Idag var jag på efterkontroll och allt såg bra ut, efter de åkte jag och Lina till Skövde och shoppa lite jag hitta några tröjor och Tuva fick två klänningar och lite strumpor.
När vi hade sprungit runt i alla affärer så åkte vi hem till mig och så drack vi en massa kaffe och fika lite efter en stund så kom även hennes sambo Marcus och fika med oss även spela lite kort.
De har vart en riktigt trevlig dag.
Nu ligger äntligen Tuva och sover hon var övertrött så de stod härliga till, hon har ju inte sovit något på hela dagen så jag förstår att hon var så trött som hon var.



Lina & Tuva


Tuvas kläder som hon fick idag


// Nathalie

Satt nyss och läste Expressen och då såg jag att Skaras lilla kannibal hade hittat sig en ny flickvän, så här stod de i artikeln:

De sitter båda inspärrade på Karsuddens rättspsykiatriska anstalt, strax utanför Katrineholm. Båda vårdas efter att ha dömts för uppmärksammade och grova mord.
Michelle Gustafsson är dömd för mord på en småbarnspappa i sitt hem i Jakobsberg 2010.
Enligt domen högg hon ihjäl mannen med en morakniv.
Hon hävdar själv att hon inte minns någonting av vad som hände efter mordet.
Poserade likt en vampyr

På sin blogg hade Michelle Gustafsson innan mordet skrivit hotfulla texter om hur hon skulle skära halsen av folk i Stockholms tunnelbana. Hon poserade också på bilder, likt en vampyr, med blodiga läppar, knivar och motorsåg.
Isakin Jonsson är dömd för mordet på hans dåvarande flickvän, fembarnsmamman Helle Christensen. Han dödade henne med en kniv, högg huvudet av henne och åt sedan av hennes kropp.
"Gjordes för att se sjukt ut"

Nu säger han att han inte kände någon drift av att äta människokött - utan att han gjorde det för att dömas till vård i stället för livstids fängelse.
- Det gjordes för att det skulle se sjukt ut, säger han.
På Karsuddens sjukhus träffades Skara-kannibalen och Vampyrkvinnan - och det klickade direkt.
Nu är de förlovade.
- Vi blev tillsammans den 13 november. "Vill du bli min tjej?", frågade han på en chatt på MSN. Sen bestämde vi oss för att förlova oss, och det gjorde vi den 9 december, säger Michelle Gustafsson.
"Jag älskar Michelle"

Nu ser paret fram emot att leva tillsammans.
- Vi vill gärna bo tillsammans någon gång, ha hundar och utöva våra fritidsintressen: piercing och tatueringar, säger Michelle Gustafsson.
- Jag älskar Michelle. Har aldrig träffat någon som henne. Jag vill leva ett icke-kriminellt liv, säger Isakin Jonsson.
Båda två vårdas inom rättspsykiatrin på obestämd tid - ingen av dem vet när de kommer ut. Enligt Karsuddens sjukhus finns det intagna som har vårdats i 20 år.


Lite sjukt tycker jag:P


// Nathalie

God Morgon allihop!
I natt somna inte jag för än lite efter 4 och gick upp halv 7 i morses, kommer nog bli en riktigt bra dag kommer vara kanon trött:/
Men men Lina kommer hit om cirka en timme sen ska vi åka till Götene för jag ska på efterkontroll idag. Efter de ska vi åka till Skövde och shoppa lite och då skulle nog även Jenny och lille Milo komma och gå med oss.
Vi skulle åka hem till mig efter de och fika men vi får se vad tjejerna säger om de för min syster mår inte så bra idag:/ Tråkigt nog

Just nu sitter Tuva i sin babysitter och har hicka och hon gillar verkligen inte att ha de för hon blir jättesur varje gång hon får de och jag förstår henne för de är inte roligt att ha:P



// Nathalie

Jag ska berätta om den dagen jag fick reda på att jag var gravid.
Det börja med att min vän Lisa hade tjatat på mig ett bra tag om att jag borde göra ett gravtest, men jag såg ingen mening med det för jag visste att jag inte var gravid. Den 27 Aug skulle jag och min sambo åka till Ullared med våra vänner Lisa  och Fredrik. Tidigt den morgonen satt jag i soffan där hemma och åt frukost och när jag skulle resa mig upp så kändes de som jag sträckte mig i innerlåret och de gjorde så förbannat ont jag kunde knappt gå Fredrik bara skratta åt mig och sa att jag gick som en anka.När vi väl var där nere så kände jag inget. När vi har packat ner allt när vi var klara säger Lisa att hon hade en present åt mig och jag undra så klart vad det var men de fick jag inte reda på just då utan de skulle vänta. När vi var på "Bögens" i Alingsås och åt så kom Lisa på att nu var de dags art visa vad de var jag fick som present. Och då slog de mig precis innan hon hann att få upp de ur sin påse, jag sa bara nej inte ett gravtest. Hon bara kolla på mig och skratta och som svar fick jag Jo! Efter de satta den vanliga tjatet igång igen om att jag va gravid, men enligt mig var jag inte de. Väl där hemma så packa vi upp allt och min sambo la testet på ett bra ställe varken jag eller han hitta de förän en måpnad efetr då jag gav mig fan på att jag skulle bevisa att jag verkligen inte var gravid. Jag gjorde ett av testen och de kom fram två starka röda linjer, jag fick panik och min tanke blev att de måste vara fel på testet. Jag ringer Lisa ocg ber henne skynda sigg att komma hem till mig, hon kom och vi gjorde det andra testet och de tog inte ens en halv minut så var de två starka röda linjer där igen.Så jag var helt klart gravid... Dagen efter alltså fredag den 30 Sep köpte Lisa ett Clearblue som skulle visa hur långt gången jag var men testet kunde bara visa 2-3 veckor så jag bestämde mig för att vi skulle gå till Barnmorskan direkt. När vi väl var inne hos BM så berätta vi exakt som de va att vi gjorde ett test dagen innan som visa positivt och Lisa och min sambo Christer sa till henne att de trodde att jag kunde vara i vecka 15 där någonstans. BM svara: Ja, jag ska känna på din mage och så ska jag försöka räkna ut på ett ungefär hur långt gången du är.. Hon kände och sa: De här är ingen vecka 15 bebis minst vecka 30!!!!!!!!!!!! Fattar ni vecka 30 jag fick en chock så de stod härliga till och de första jag sa efter jag hörde vecka 30 de var. Vad ska jag säga till mamma, man kände sig som en 15åring som hade gjort något dumt.  Bm fick skicka in mig till förlossningen samma dag för efter ha kollat min blodtryck så låg de på 170/120 nått sånt. Men först så skulle vi åka och berätta detta för mina föräldrar och de var inget jag ville göra jag var fullständigt livrädd för att berätta det för dem. Jag åkte först till min mamma som jobbade och berätta de hon blev chockad men otroligt glad och då lättade det för mig men då avr de ju min pappa kvar och vad skulle han säga. Han var den sista jag ville berätta det för men han avr ju tvungen att få veta det. När jag kommit hem till honom så klippte han gräset och jag gick fram till han och sa att vi behövde prata lite han stängde av klipparen och blev tyst och jag sa som de va att jag gjort ett test och de visa ett plus och de var ju inte konstigt tyckte han men när jag sa att jag var i vecka 31+5 (vecka 32) Så tog han tag i gräsklipparen och sa jösses de är ju bara 8 veckor kvar tills den kommer. Han blev så klart glad och de kändes äntligen som jag kunde flyga så lätt kände jag mig efter att ha berättat de för mina föräldrar, efter de åkte vi till förlossningen som Bm sa att vi skulle och där inne fick vi göra ett ultraljud och de visa sig att Bm i Götene hade räknat rätt jag va i vecka 31+5 (v32). Vilken upplevelse det var att se min lilla krabbat, då förstod jag verkligen att jag hade en bebis i magen resten av den kvällen spenderade vi inne på förlossningen fick inte åka hem för än klockan var närmare midnatt. Sen så började min graviditet på allvar för mig magen började växa och bli lite rund i vecka 34-35 där då man såg att jag var gravid:) Varje gång jag gick till Bm och fick höra skruttens hjärtljud så njöt jag av varje sekund de var så härligt att höra att de mådde bra mitt lilla barn. Tiden gick jag jag kom fram till mitt Bf datum som var den 20 Nov men då kom de ingen bebis utan den trivdes där inne. Men efter 16 långa dagar över tiden (V42+2) så kom äntligen min egna lilla dotter till världen 6 December 22.35 hon vägde 4445g och va 54 cm lång de var helt underbart. Hon var så älskad från den första sekund hon kom ut, de är verkligen en upplevelse man inte kan berätta hur den känns man måste helt enkelt uppleva den själv för att få veta. Från först värken som kom så tog förlossningen 22,5 timma och den var inte alls så falrig som jag hade trott, de gjorde inte alls ont de var som att ha en riktigt ond mensvärk som kom och gick och huvudet sved bara lite när halva var ute så detta kommer jag minst göra om 2 gånger till. Så nu sitter jag här med min lilla Tuva som hon fick som namn och hon blir i dag 8 veckor. Det finns inget som jag älskar så mycket som jag älskar henne och min Christer ni är de absolut de bästa som har hänt mig.. Och jag njuter av varje dag som jag får med er två.

Detta var min graviditet som varade i ca 10,5 vecka..

// Nathalie

Hej!
Jaha, då har man skaffat sig en blogg. Jag har aldrig vart något för att blogga men man får väl ta och göra ett försök. Klockan är nu 01:54 och jag har inte somnat än, har dock min lilla skrutt bredvid mig som sussar så sött.
Vet inte vad jag ska skriva mer riktigt men en sak som är säkert är ju att de kommer ta ett bra tag innan jag kommer in i de här bloggandet.


// Nathalie